Efter två SKIT-dagar i sadeln rent ut sagt, där ridpassen mer liknat dragkamp än dressyr åkte vi idag på tävling och sprang Lätt B:1 programmet i Knivberga. En nystartad liten förening mellan Norrköping och Finspång.

I och med att ridningen hemma gått skit hade jag inte så stora förhoppningar om hur det skulle gå. Sa till mig själv som mamma alltid säger till mig "du får ta det som ett övningstillfälle". Jovisst, så är det ju och herre gud, det är ju inte VM utan en sketen liten lokal tävling. Men man vill ju alltid att det ska gå bra och att man ska känna sig nöjd. Vinna är inte allt, man ska ha kul. Men det blir ju heller inte kul om man känner att det går dåligt.

Framridningen kändes så B R A ! Molly va verkligen sådär dressyrig, lyssnade, va framme för skänkeln och enligt min känsla stadig. Hon va som hon brukar kännas när hon är på topp. Så skönt att känna! Sen slog det om. Inne på banan spände hon till sig. Antagligen för att solen blänkte på dom vita dressyrstaketen, för dom gick hon och kikade på naturligtvis. Sen va blommorna på bokstäverna läskiga.. Kände att jag red programmet väldigt slarrvigt och okoncentrerat. Fick inte fram henne ordentligt och kändes lite som handbromsen låg i men inte gick att släppa på även om jag ville. Framridningen va något större också och banan mindre, något jag inte tänkt på innan men fick en känsla av att hon slog ner på tempot för att hon tyckte det va "trångt".

Hade som eget mål att rida på runt 60 % och ja det gjorde jag också. Men långt ifrån helt nöjd. Jag vill ha revansch!

Kram Nina

Nu har jag anmält mig och Molly till Knivbergas lokala dressyrtävling i helgen! Det blir samma program som förra helgen, Lätt B:1 och jag känner mig riktigt taggad! Red igenom programmet hemma igår kväll och Molly kändes toppen!   

Kram Nina

Idag blev det en liten PR och debut för Lätt B:1 programmet. Molly och jag har ju tidigare ridit Lätt C:1 och Lätt C:2 med bra resultat, så nu tänkte jag att det va dags att vi tog ett litet steg upp. Tycker även att vi har ridit ihop oss mycket bra. Det är i stort sett nu (11 års tid och mycket hjälp och stöttning av Ina) som jag vet hur jag ska rida henne och kan henne utan och innan och det är en så otroligt härlig känsla! När man känner att man är ett med hästen och att det blir som tankeöverföring i stället för "tydliga" och "synliga" hjälper.

Molly kändes jättefin idag, från början av framridningen och igenom hela programmet. Kändes som jag hade med mig väldigt mycket från igår och att det inte krävdes så mycket på framridningen för att få igenom henne vilket va skönt så hon inte skulle va trött till programmet.

Programmet kändes jättebra och jag är jättenöjd. Vi sprang ihop 60,89 % där godkänt resultat va 55 %. Tycker alltid att dressyrdomarna är något snåla med poängen och verkligen snåla med BRA kommentarer, självklart ska man ta kritiken på protokollet som träning och det som man ska träna på till nästa gång. Men något mer än "ganska bra" (eller så rider jag så jävla dåligt att det är därför jag får dom kommentarerna haha) skulle va trevligt. Samtidigt är det bra att dom är "hårda" med bedömningen trots träningstävling för att det ska kännas som på riktigt.

Men som sagt jag är toppen-nöjd och det är så roligt att ha en häst som är så flexibel. Hopphäst ena dagen, dressyrhäst andra och en tredje dag skogsmulle!

En bästa vän helt enkelt   

Självklart hade jag med mig bästa hejarteamet också  - mamma och Maysan, tack snälla för hjälpen!    

Och tack till Jonna som filmade. Film kommer eventuellt upp här senare    

Kram Nina

Igår startade jag och Molly vår (nystart)debut på 90 hos Söderköpings Ryttarsällskap. Det va otroligt varmt och eftersom det va ca 127 ponnystarter innan ridhästklassen började tog det lång tid. Vi försökte vänta ut lite tid hemma, men samtidigt vill man ju va där och ha tid på sig. Banan kändes helt okej, det va en del tittiga hinder, men egentligen, det är ju så det ska vara på tävling! Men jag kände redan på framhoppningen att de INTE va bra. Man ska inte tänka "det här går inte" och det gjorde jag inte, men min känsla sa det. Molly kändes pigg i markjobbet, när jag red fram. Hon svarade fram när jag bad henne och hade det där "kvicka tänket" men till hindren stod hon imot och även om det kändes som "det här blir ett kanon-språng", vi kom rätt och allt, men nej - tvärnit. I stort sett på varenda språng på framhoppningen. Gick ner till banan med en "jag-vet-inte-vad-men-nu-kör-vi" känsla. 1an tog vi oss över, ett bra språng över en oxer. 2an ett grönt räcke med plank (lite sådär småtittigt) bra språng men konkade i lite (kanske att vi till och med petade..?). 3an va på lite båge från 2an, en rosa oxer som jag nästan va tvärsäker på att hon skulle titta på, men ett kanonsprång! Sen kom 4an.. En gul/svart oxer med en "Heléns för körkort"- grind. Upplevde inte att hon tittade på det. Hon stod bara imot. Jag fick bara inte fram henne! Stannade. Red an igen och stannade. Tredje gången självklart också stop och där med ute. Detta har aldrig tidigare hänt. Hon har stannat EN gång på tävling tidigare, och sist vi va ute va pga att piloten flög själv efter 2a hindret.. Detta är inte likt henne. Hon kan titta till men oftast får man över henne med ett vi-tog-oss-i-alla-fall-över-skutt. Det va det här jag kände redan på framhoppningen. Jag tycker själv att jag red precis som vanligt och inte  speciellt fegt.

Klart att man inte känner sig nöjd med tre stop, men eftersom jag hade den där känslan från framhoppningen är jag mindre besviken. Jag tycker inte man ska börja spekulera i om hon har ont eller leta fel på annat sätt bara för att kunna ha något att "skylla på" bara för att det va en dålig runda, men det här va inte Molly.. Min tanke är om det skulle kunna vara något hon känner obehag av, alltså inte direkt har ont så hon inte kan ridas, men något som hon känner av ibland och kanske när hon anstränger sig lite mer. Tänker i dom här banorna för att hon just varit lite "tråkig" överlag bitvis den senaste tiden.

Jag har i alla fall funderat på att låta Ina (min tränare) rida henne nästa gång vi ses, som ett träningstillfälle för att höra lite va hon säger. Kanske är det bara en liten paus hon behöver..

En dålig tävlingsdag men ett fint foto med ram följde med hem i alla fall!

Kram Nina

Idag blev det en 80 clear round hos Nyckelryttarna utanför Motala. Tyvärr blev det ett pet på näst sista hindret och ett tidsfel så resultatet blev: 5 fel, men en avspänd och otittig häst trots färgstarka hinder. Så jag är skapligt nöjd trots allt. Vi fick inte upp flytet idag kände jag, tror lite det va därför vi petade ner. Banan kändes också mindre än jag kom ihåg den och på framhoppningen va det väldigt tungt underlag att hoppa i. Därför valde jag att inte efteranmäla mig till 90 klassen som jag va lite sugen på. Så vi sparar 90 debuten till nästa lördag då vi ska till Söderköping där det är lite större bana dessutom   

Kram Nina

Nu har jag anmält mig till två lokala hopptävlingar. Den ena är en 80 claer round i Nyckelby den 27 juni och den andra en 90 bed. A i Söderköping 4 juli. Funderar på att även anmäla mig till 90 bed. två faser i Nyckelby, men eftersom jag inte har hoppat bana på 90 än och dessutom känner att omhoppning kanske inte riktigt passar oss, så avvaktar jag nog med 90 till Söderköping. Annars tycker jag det skulle vara kul att rida något annat än bara clear round eftersom det oftast är det i 80 och 90 klasserna. Bed. A är ungefär som clear round kan man säga. Alla ryttare med lika fel delar på placeringarna. Tex om det skulle vara 5 felfria ekipage, så blir dom "segrare", 3 ekipage med 4 fel, så blir dom 2:a placerade, 6 ekipage med 8 fel, så blir dom 3:e placerade osv. Känns som det kan vara en bra bed. för vår första 90 runda. Lite som clear round men ändå inte.

Kram Nina

Igår red jag och Molly första starten för den här säsongen, en 80 klass med stilbedömning på Rappestads Nationaldagstävling och det kunde verkligen inte ha börjat bättre! 

Jag hade inte så stora förväntningar på hur det skulle gå, eftersom Molly har varit så himla spänd dom tre senaste träningarna, så jag hade nog faktiskt ställt in mig på att det skulle gå dåligt.

På framridningen kändes hon som vanligt, lugn och avslappnad. Lyssnade på vad jag ville och kändes framåt. På framridningen fanns även ett litet framhoppningskryss som vi skuttade över, kanske tre gånger, och alla gånger bjöd hon på och tog i, trots att det va så pass lågt.

Inne på framhoppningen kändes hon dock något segare, fast inte direkt loj utan gjorde ändå det hon skulle bra, även om alla språng inte blev helt klockrena. Hoppade räcket på 80 direkt, två gånger och oxern lite lägre första gången och sedan två gånger på 80. Hon bjöd på och även om sprången blev lite nära så va det inga tappa-farten-komma-nära-skutt utan hon hoppade ändå med styrka. Framhoppning är alltid framhoppning, trångt och en del som inte ser sig för så man har fullt upp med att kolla på andra i stället för att konsentrera sig på ridningen som man borde. Men kände mig ändå nöjd med vår prestation på framhoppningen.

Inne på banan taggade hon till, första hindret blir nästan aldrig bra, och det blev inte helt perfekt nu heller men vi kom över, 1:an ett räcke, inga konstigheter, 2:an va också ett helt vanligt räcke, som hon hoppade av fint på, på en liten pytte-båge till 3:an som va banans första oxer. Där tog hon verkligen tag i det själv och bjöd ärligt och hoppade av stort och starkt. 4:an va en oxer med naturfärgade bommar med en vit grind under, där vågade jag inte lita allt för mycket på henne eftersom hon lätt skulle ha kunnat titta till på det. Därför vågade jag inte låta henne ta tag i det helt själv utan höll lite i henne, därför kom hon något nära men inte så att hon tappade fart och styrka, lyfte snällt på benen. 5:an va ett vanligt räcke. 6:an va en oxer, dit tyckte jag hon drog iväg något och att hon hade lite brottom över, så hon tatchade bommen lite - men som låg kvar! Sista hindret, 7:an va ett räcke och jag försökte verkligen ha is i magen hela tiden så jag inte skulle känna mig klar för tidigt så något tråkigt skulle inträffa, men hon hoppade så fint över och vi va felfria! Kändes dock inte som min snyggaste ritt men det kände jag va skitsamma, vi va felfria och hon hade gått klockrent genom banan och hade inte varit spänd eller tittig!

Men domaren hade tydligen en annan åsikt och satte oss i ledningen ända till 4:e sista ryttaren red som petade ner oss på en 2:a plats! MEN SKITSAMMA, SÅ JÄVLA NÖJD!

Kram Nina

Igår gjorde vi första starten efter vårt lilla uppehåll och vilken härlig start det blev! En felfri 80 runda med en så härligt underbar känsla!

Framridningen/hoppningen kändes jättebra. Molly va taggad och lyssnade på minsta lilla jag bad henne om. Hoppade fram lågt på räcket två gånger och två gånger på 80. Hon hade en himla fin bjudning och fick till bra språng alla gånger. Oxern tog vi två gånger på 80 direkt och det gorde hon bra. Det va inga supersprång, klonkade i lite och drog sig mot höger för att "skapa plats" men tyckte ändå hon tog i och det va inte några direkt krypa-intill-och-tappa-styrkan-skutt. Nöjde mig så eftersom jag kände att jag ville spara lite på hennes krut.

Första och sista hindret är alltid svårast på banan. Första hindret är svårast för då har man inte kommit igång och fått upp flytet och sista hindret är svårast för då är man nästan klar och kan slappna av lite för mycket ibland. Men första hindret blev ett supersprång verkligen, blev nästan lite paff! Jag hade en kanonkänsla från början till slut. Vattenmattan låg under näst sista hindret och Molly tittade nog inte egentligen - men jag gjorde nog det.. Därför blev det ett litet krypa-intill-skutt, men hon drog upp benen och kom över utan problem.

Kram Nina